I lördags fick jag sluta jobba lite tidigare och hann ta en promenad längs med Ulricehamns hala huvudgata för att köpa några av de sista julklapparna. Som alltid svor jag över dessa, julklapparna som alltid köps sist just för att mottagarna av desamma är de svåraste - de av mina julklappsmottagare som jag känner minst.
Jag köpte mina julklappar och suckade över besväret.
Jag köpte en julklapp till någon som aldrig skulle hinna ta emot den. Jag köpte en julklapp med en julhälsning till någon som inte lever idag. Jag köpte en julklapp till någon som tog sitt sista andetag dagen före dopparedagen.
Efter att ha traditionsenligt ha tittat på Kalle Anka öppnade jag idag julklappar från någon som inte längre finns här. Jag har idag fått julklappar från någon jag inte längre har möjlighet att tacka.
Än har inte klockan slagit 24.00, än är det fortfarande julafton. Mina tankar går till dem som idag saknar och sörjer, till dem som idag har haft en julafton annorlunda än de önskat.
Ibland räcker liksom inte språket till för att förklara vad som känns och vad som är. Varenda försök att sätta ord på tankarna blir banalt.
Jag hoppas du har det bra nu och jag hoppas att du fortfarande är med dina närmaste.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar